Cece och Debbie delar sin graviditetsresa och hur de startade sin familj med hjälp av en donator.

Vi träffar Debbie och Cece första gången i deras hem i Amsterdam när de lagar frukost, medan deras dotter Tayen glatt sitter och vickar i sin Bugaboo Giraffe-stol.

De har alltid velat starta en familj, men som ett par av samma kön ledde det dem in på en väg mot föräldraskap som de inte väntat sig, och där de vände sig till en vän som skulle bli deras spermadonator. Debbie förklarar att detta var en oväntad väg till föräldraskap, speciellt för henne.

Debbie, en varumärkeschef och inredningsarkitekt, och Cece, chef för kreativ utveckling för musik på en reklambyrå, träffade via en dating-app i Amsterdam. Cece såg alltid mödraskapet som något berikande. För Debbie var moderskapet också ett mål, men hon trodde alltid att hon skulle gå en annan väg.

Trots att Debbie aldrig dejtat några kvinnor innan Cece, klickade hennes syn på att starta en familj på plats när de träffades: "Jag ville ha en mamma till mina barn och inte en pappa."

Deras föräldraresa startade med att leta efter en spermadonator. De visste direkt vem de skulle fråga – en vänlig, kärleksfull och kreativ vän med alla egenskaperna de hoppades på för sitt framtida barn.

Även om de var säkra på vem de skulle fråga, var det en helt annan sak att fråga via videosamtal. För Debbie var väntan på samtalet färgat av samma nivåer av osäkerhet som man bara upplever som en 12-åring som frågar chansen på någon. Men de behövde inte oroa sig. "Samma stund som vi frågade honom sa han bara, ja, ja, ja, självfallet! Och började gråta", minns Cece.

Efter den första spänningen när de vände sig till sin vän, var sjukhuset nästa utmaning. "Det var verkligen svårt att hitta rätt sjukhus," säger Debbie, "eftersom de inte alltid hjälper lesbiska par." När de hade sökt länge och hittade det rätta, stod de inför långa väntelistor, så sjukhuset rekommenderade självinseminering.

Utrustade med sjukhusets insemineringsutrustning reste de till Berlin för att träffa sin donator. Debbie beskriver morgonen när hon gav sig iväg för att hämta sperman som närmast magisk – en osedvanligt tyst och stilla morgon i storstaden. Efter mer osäkerhet när hon väntade utomhus på donatorn, stoppade Debbie undan muggen i tryggt förvar under tröjan, redo att cykla tillbaka till Cece. "Det känns som om jag ska gå till bageriet för att hämta en croissant, men det är inte vilken croissant som helst."

Som Cece beskriver det, var insemineringsprocessen en familjeupplevelse – de två, i sin egen privata sfär, tillsammans med sin lilla hund. Och det de trodde skulle bli en testkörning resulterade i deras graviditet: "Ja, vi hade verkligen tur! Vid första försöket."

Cece beskriver Debbie som en fantastisk, gullig och lekfull mamma som ser efter dem båda väldigt väl. Men det är en roll som Debbie ifrågasatte i början eftersom hon inte var gravid med deras dotter.  

Hon märkte att det fanns väldig lite vägledning för att hjälpa henne att hantera det nya hemmalivet som en familj och bli en mamma utan att bära deras barn. Det blev inte lättare för Debbie när hon fick frågor från en del bekanta heller, som "Vem är pappa i förhållandet?"

"Vi har inte könsroller på det traditionella sättet," säger Cece, och förklarar hur de har hanterat den typen av reaktioner. "Vi är bara ett par som uppfostrar ett barn tillsammans". När det gäller uppfostran av Tayen, har Debbie insett sin förmåga som mamma fullt ut: "Jag är en mamma, men utan att vara gravid". Och det är en känsla som återspeglas av dem som står dem närmast, som säger att Tayen kan vara lycklig som har dem som föräldrar.